Nu är lägenheten tom!

Barcelona börjar bli tomt!

Jag känner mig lite tom själv!

Ida dammar!

 

Dani dammar!

 

Jag svimmar!

 

/minilli

Första dagen på sommarlovet har börjat och jag upptäckte att jag befinner mig i Barcelona. En perfekt stad att vara i när man är ledig. Dock sken inte solen när jag vaknade så ledigheten inleddes med det nästnästsista avsnittet LOST. Nu funderar jag på om jag ska börja packa mina väskor. Det kan vara en idé efterom jag byter boende till en mer lyxig variant på söndag =) Det ska också hinnas med sushi till lunch och en legendarisk klassfest på kvällen.

Det känns att det ligger förändring i luften. Skolan är slut, betygen satta och utvärderingar skrivna. Vi hade kalas för Dani igår/avskedmiddag för Maria, Linda och Angelina som åkte på semester till Murcia tidigt i morse. Marias rum gapar tomt och det var med en melankolisk känsla jag gick till sängs igår. Jag gillar inte förändringar som innebär att man skiljs åt, att något tar slut.

Hur som helst, nu ska jag inte deppa ihop! Jag har faktiskt en vecka ledighet framför mig i denna underbara stad. Det börjar bli på tiden att utforska den på riktigt. Vi får se vad jag hittar på...

/minilli

Sista tentan är avklarad! Wohoo! Och de två jag fick tillbaka idag gick det ju jävligt bra på =) Det firades med storshopping tills gallerian stängde. Nu värker min ben som efter en mara. Väl hemkommen fick jag se två fina tatueringar som satt på två mycket nöjda tjejer. Vackert var det, och liiite sugen blev jag. Kvällsmat orkade jag inte laga så det blev ägg och macka. Tredje ägget och fjärde mackan idag, och det var hela kostcirkeln! Nu har jag bara en recension kvar att skriva, det får bli imorgon förmiddag, sen blir det utflykt och bikiniinvigning. och SEMESTER!!!

/minilli

Hur gick fyra månader så fort? Vad har jag gjort? Vad har jag kvar att göra? Har jag lärt mig spanska? Va va va?

Om två veckor på dagen är jag hemma i mammas och pappas vardagsrum. Jag är proppmätt efter mammas vegeteriska lasange och pappa har fått retas med mig hur mycket han vill vid middagsbordet, ända tills mamma sa till förstås! Vi pratar minnen och jag försöker sammanfatta alla mina upplevelser.

Om sex timmar kramar jag syster och kusin vitamin som kommer hit i sluttampen av mitt äventyr. Vi sitter i taxin och kan inte sluta prata. Kanske kan jag få träffa den där Susanne också. Hoppas hon har med sig godis =)

Rambla de Raval - jag kommer sakna dig!

Nu har vi träffats igen, de fyra svenskstuderande spanjorerna och en drös från min klass. Denna gång blev det trerätters på restaurangen Pappa Sven. Väldans gott tyckte jag! Kul att se en skeptisk tjej äta löksill till förrätt, men hon sa att hon gillade den "Det här var intressant!"

 

Vi fick ingen allsång denna gång, däremot upptäckte jag att Mar och jag har en gemensam kärlek. Det är till och med så att hon är ännu galnare i Twilight än någon jag känner (det du Emma!). Så nu är Mar inbjuden för att hälsa på Edward som ju bor hos oss =)

 

Gänget!

 

Edward <3

 

Speciellt när parken är fylld av ballonger och musik för att det är Familjens dag =)

 

 

 

 

Igår var jag med om en en helt ny upplevelse. Jag har aldrig tidigare varit på en poesiafton. I alla fall inte en sån där som är på riktigt, när författana själva reciterar sina dikter på scenen i en vacker sal. Igår kväll var jag på en riktig! I en av Barcelonas vackraste byggnader hölls den 26e internationella poesifestivalen med framförande av åtta uppskattade poeter. Bara detta var en upplevelse i sig. Att de talade sammanlagt fem olika språk varav jag förstår ett och ett halvt, det var verkligen en upplevelse.

När den första kvinnan klev upp på scenen och böjade tala var jag fast. Hon läste sina dikter med sådan inlevelse och med så många ljudeffekter, och att hon talde på katalanska hindrade inte att jag fick gåshud. När det däremot sedan kom två poeter som reciterade sina dikter på ukrainska och slovakiska, då kan jag säga att jag verkligen inte hängde med (takets utsmyckning blev mer intressant att utforska, om man säger så). Men när de amerikanska poeten  klev upp på scenen var jag fast igen (hurra, jag förstod vad hon sa). Hänförd och rädd, när hon uttalar de första raderna: "How long would it take to walk yourself to death? Would you shoot a hole in your hand to drink your own blood if you were stranded on an endless sand plain... I would!" Den kvinnan facinerade och skrämde mig med sin poesi och sin inlevelse.


Avslutningsvis avlöste två spanska poeter varandra och med min halva spanska lyckades jag förstå hälften av deras vackra ord. Chantal Maillard fångade mig med raderna: "escribir - todas las muertes son mi muerte - mi grito es el de todos - y no hay consentimiento - escribir". Kvällens sista dikt, av Antonio Gamoneda, handlade om de regn som måste falla över (obs! tolkning med mina halva spanskakunskaper!) världen och dess hemskheter, som en rening, utan att vi för det skull glömmer vad vi utsatt varandra för... På väg hem från Palau de la música, tillsammans under ett paraply, gick jag och Dani och reciterade dessa rader om regn. Dyblöta och helnöjda, renade av regn och katharsis, kom vi hem mitt i natten.

Hela kvällen var en fantastisk upplevelse. Förutom poesi fylldes konsertsalen av ljud- och ljuseffekter som föstärkte de ordbeklädda känslorna. Från med nu lovar jag mig själv att gå på fler poesikvällar, gärna på svenska men med glädje också på andra språk.

/minilli

Klockan är halv elva på kvällen och jag sitter i min säng och försöker plugga. Jag har ont i magen. Men tekopp är tom och jag är grymt chokladsugen. Onsdagar i Barcelona kan varkligen bjuda på bättre, men då måste man kanske bjuda till lite själv också. Men att inte göra sitt bästa i skolan är liksom inte min grej. Så nu sitter jag här, i sängen.

Det är vid sådana här tillfällen av självdepp som det är bra att tänka positivt. Om några få dagar kommer syster och kusin vitamin hit. Då blir det inget sänghäng för vår del. Jag vet tusen ställen jag vill åka till med tjejerna på dagen och tusen till jag vill visa på natten. Det är minsann inte så dumt att få lite skola gjort denna vecka, om man så ska plugga hela nätterna! Bra där, lite optimism ändå. Nu ska jag gå och fylla på min tekopp!

/minilli

Jag gjorde det!! Jag överlevde mastodonttentan som har hemsökt mina mardrömmar alldeles för länge. Nu är det bara två tentor, två böcker och tre textinlämningar kvar. Puh! Men det löser sig. Tur att man kan läsa bok på film...hrmm.

Belöningen för att jag levde efter 2,5 timmes prov blev en belgisk våffla med choklad och till det en kaffe. Sittandes på ett soligt torg i barrio Gótico kunde jag inte njuta mer av livet just då.



/minilli

Hemma på min gata Sant Pàcia, där brukar det trummas och trumpetas med jämna mellanrum. Eller spelas på flöjt. Eller visslas. Hemma på min gata är det helt normalt att det kommer tio män med slagverk som spelar medan de går gatan fram. Sedan stannar de utanför baren de ska in på, kör en avslutande trumvirvel, och går in. Helt normalt. Igår var det en svart- och rödklädd grupp tjejer och killar som stod för grannunderhållningen. Med flaggor, trummor och trumpeter lockade de ut de flesta Sant Pàcia-bor på balkongerna och deras glädjande musik fyllde gatan. Det är sådana saker som gör att jag älskar Raval =)

Igår var jag med om ett spännande möte. Åtta glada studenter från min klass (inklusive jag då) gick i samlad trupp till la universidad de Barcelona. Där skulle vi ha ett intercambio med spanska studenter som läste svenska på nybörjarnivå. När vi kommer in i klassrummet möts vi av två(!) personer. Det kändes som att vi var en mob redo att äta upp dessa blyga, goth-klädda, vikingaintresserade spanjorer. De fick börja att presentera sig (och deras svenska svensklärare avbröt dem alltid lika smidigt för att säga vad de skulle säga). Sen gick vi svenskar laget runt och jag undrar om de hänge med på allt vi sa. Plugga var tydligen ett ord de inte kände till. Under hej-jag heter-rundan anlände två svenskstuderande spanjorskor till och vår mob kändes inte längre lika hotfull.

La universidad

Sen kom vi till samtalsmomentet. Läraren hade tänkt att vi skulle prata om köttbullar och potatismos, men det fanns faktiskt annat att säga. Vi lärde känna varandra lite bättre och lekte 20-frågor, först en stund på svenska och sen på spanska. (Den svenska svenskläraren fortsatte avbryta så strategisk osmidiga ställen). Det var ett riktigt kul möte och de två spanska tjejerna jag pratade med var väldigt sympatiska. Men så kom överraskningen! Den svenska svenskläraren hade fått för sig att alla svenskar skulle sjunga för spanjorerna. Evert Taube! För det sjunger tydligen svenska hela dagarna. Det blev ett pinsamt framträdande med Brevet från lillan. Men eftersom den svenska svenskläraren inte hade skrivit ut hela texten fick vi gissa oss fram i slutet. Sen fick vi sjunga den en gång till!! En bit av mig dog, men vår publik  applåderade artigt och sa att de skulle förberda något till nästa gång vi ses. Som att vi hade förberett oss!

Jag ser i alla fall fram emot nästa möte och hoppas jag får höra allsång på spanska då  =)

/minilli

Denna filur är vad man inte vill möta i en mörk gränd. När jag stötte på den låg den till synes slumrandes på sin mur, men när jag skulle fota den stod den plötsligt i denna hotfulla position, redo att sno min kamera! Jag hann trycka på knappen och sprang sedan från platen...

Filuren är numera också känd från pellespersonliga =)

 

/minilli

Det betyder att två saker som jag INTE sett fram emot nu bankar hårt på min mentala skyddsbarriär.

1) Maj är FULL av tentor, inlämningar, läxor, skola, skola, skola...
2) Det är min sista månad i Barcelona!!! Satans!

Bara för att klara av den fösta måndagen denna vecka har det inhandlats två godispåsar och gott te. Helgen som var alldeles för kort har visserligen gett mig energi, tack Jennifer =), men när jag tittar ut och det bara regnar vill jag helst få dra ett täcke över mig och göra ingenting. Okej, slutgnällt! Sköna maj välkommen...jag ser i alla fall fram emot att maj (när det inte regnar) erbjuder 27 grader, sol och strand här i underbara Barcelona. Jag ska njuta av min sista månad här.