Jag blev telefonterroriserad på lektionen idag. Jag lade upprepade gånger på i örat på den som ringde. Dolt nummer. Det kunde ju vara goding förstås. Jag blev mindre sur och ringde upp honom direkt efter lektionen. Inget svar. Nej, så klart, för på andra sidan stora Atlanten ligger man sex timmar efter. Men så ringer plötsligt en sömnig sjöman från en hamn i Karibien. Han pratade artigt en stund men påminde mig snart om att klockan var halv fem på morgonen hos honom. Men ringde inte du mig nyss undrade jag. Nähä. Men god mogon och sov så gott igen då =)

Frågan återstår med andra ord. Vem terrade mig på telefonen i morse??

/minilli

Jag har inte handlat så mycket som en strumpa i klädväg de senaste veckorna. Det har varit ganska lätt eftersom att jag 1) inte har haft några pengar, och 2) inte har haft tid att göra annat än skriva uppsats. Nu är förutsättningarna annorlunda. Tentan är klar, lön och CSN finns på kontot och jag har HA!-begär. Jag vill ha allt! Skorna på jobbet, jeansen i butiken på andra sidan stan, och den och den och dom som jag ser överallt. Idag trösthandlade jag broccoli och blomkål efter jobbet i stället för skorna. Men det känns inte riktigt lika bra. Det enda positiva nu är väl att jag faktiskt har pengar att göra av med - det är bara det att jag inte får! Damn!

/minilli

Om 26 timmar och 15 minuter är det dags att släcka lampan. WWF's initiativ till Earth Hour är ett trevligt projekt som visar att det det inte krävs så mycket ansträngning om hela världen hjälps åt att lösa problemen. För min del kommer den mörka timmen att tillbringas på en födelsedagsfest. Hmm, det är som uppgjort för den bortglömda leken mörkerkurragömma. Det kan nog roa ett gäng tjugoplusare på kalashumör. Det här är en uppmaning till Dig att släcka lamporna på lördag kväll. Även Du kan göra något roligt av det. Varför inte tända levande ljus och mysa i soffan, leka blindbock, träna mörkerseendet, tillbringa timmen i mörkret under täcket (med valfritt sällskap om du är mörkrädd), försöka hitta matchande strumpor i en mörk garderob, lära dig punktskrift eller vad vet jag. Låt fantasin flöda - men lamporna vara släckta mellan klockan 20.30 och 21.30 i morgon!

I dag blåser det iskalla pilar genom kläderna. Vårvädret vi hade försvann i en snöyra. Jag läste en dikt som så träffsäkert beskrev vinterns obeslutsamhet. Jag tar mig friheten att citera Pernilla Hammarströms dikt som publiserades i DN den 21 mars. /minilli

Vinterns duntäcke på
Täcke av
Täcke på
Som en orolig natt
Kallt när det lägger sig
Svettig dröm
täcke av
Fryser lite
Täcke på
Drömmer om vår
Men vintern dröjer kvar
Täcke av
Täcke på
Vinterns duntäcke av

~Pernilla Hammarström

Jo, det är sant. Hur mycket jag än försöker leva i nuet och fånga dagen kommer framtiden alltid och obönhörligt att drabba mig. Jag tror jag lider av lite lätt framtidsskräck, eller panik, eller...nått. I morgon börjar mitt nya liv. I morgon. Men jag orkar inte ta tag i det nu. Carpe diem!

Min nya lördagsmorgonunderhålling är melodikrysset. Kan lösas dirket på hemsidan och jag måste säga att jag är riktigt haj på det här. Jag ska vinna musiklexikonet!! Wohooo =)

Jag chockade mig själv i morse genom att gå upp kl 7 och börja baka frukostbröd!! Det står på jäsning nu och ska snart in i ugnen. Behöver jag säga att jag är hungrig och längtar efter frukost?

/minilli

Bästa tipset för att spara innehållet i plånboken är att studera. Jag menar att verkligen ha häcken full av tentor och sånt elände. Då har man nämligen inte tid att ränna runt på stan och göra av med det surt förvärvade studielånet. Det är av denna simpla anledning jag hittills har klarat ett klädköpstopp i en månad och tre dagar. Men vem räknar =)

/minilli

Denna lilla loppa i form av en sång har satt sig på min hjärna och den försvinner inte. Det måste vara det röda håret eller kanske den magiska rösten...

                    snälla kan du motivera
                    mig att skriva lite mera
                    utan musa kan jag ej prestera
                    nähä
                    skit i´t då
                    om ingen tänker reagera
                    skriver jag aldrig mera!

                    /minilli

Jag har en förmåga att ta på mig sinnerstämningen hos de rollkaraktärer jag möter i böcker jag läser. Det är vad jag skulle kalla tecken på en bra bok eller duktig författare. Följaktligen levde jag i feberyra likt Raskolnikov när jag läste Brott och straff, hade klaustrofobiska känslor likt Kafkas Josef K. och nu känner jag mig som Lisbeth Salander i Stieg Larssons triologi. Med andra ord skjuten i huvudet och i ett förvirrat delirium av smärstillande morfin. Då är det inte lätt att försöka skriva en uppsats om samverkansprocesser runt elever i behov av särskilt stöd!

/minilli

När allt annat känns trist och tråkigt skrattar jag alltid åt denna lilla historia som min vän berättade för mig någon gång för sju år sedan. Hon har förlängt mitt liv =)

- Vad ätej du på?
- En mojot.
- Men den knapjaj ju inte!?
- Jutten!

År 1978 spelades filmen Convoy in i USA. Någonstans i Sverige gick min lilla far och såg machorullen på bio. Korrupta poliser ledde till en långtradarconvoy och biljakter genom Texasöknen, som imponerade på tjugoåringen i biosalongen.  Drygt 30 år senare har min pappa nu införskaffat filmen om machomän med stora långtradare som ställer upp för varandra. Pappa citerar replikerna innan de yttras i filmen och berättar för mig vad som kommer att hända härnäst. Så spännande! Han är för söt min pappa. Tänk vad en film kan sätta spår i en - då är trettio år ingeting. 2039 kommer jag att citera en mindre våldsam film för mina barn: YRROL. =)

/minilli

Jag har inte skrivit så mycket om mitt köpstopp. Det beror faktiskt inte på att jag försöker mörka inköp av nya kläder utan snarare på att det har gått bättre än jag trodde att det skulle göra. Det var tre veckor sedan jag införde mina shoppingregler och hittils har jag lyckats hålla mig till dem. Det känns faktiskt riktigt bra. Man kan säga att jag har upptäckt min garderob igen. När jag förut känt att jag inte har något att sätta på kroppen köpte jag nytt, medan jag de senaste veckorna faktiskt letat igenom de kläder jag har och också hittat något att bära. Dessutom ska jag ta mig i kragen och göra en utrensning snart av kläder jag inte burit på flera år. Det är helt enkelt tid för att lämna det gamla bakom sig. Eftersom miljöfrågan var en del av anledningen till mitt köpstopp kommer kläderna att skänkas till loppis och därmed få nytt liv.

Sammanfattningsvis känns det bra!

PS. H&M-katalogen damp ner i bevlådan idag och den ligger fortfarande inplastad i tidningshögen = framsteg! DS

Min vän petade sig i ögat idag, med chili på fingrarna! Som den goda vän jag är jag är sa jag aj, då det faktiskt sved till i mitt öga precis när hon petade i sitt. Sympatismärtor är tydligen vanligt förekommande i par där en kvinna är gravid. Hennes man eller kvinna känner med andra ord värkar och förlossningssmärtor precis som hon. Om min vän blir gravid kommer jag med stor sanorlikhet att ha värkar ikapp med henne.

Min vän berättade också att hon hade en naken man som väntade på henne hemma i sängen. Trevligt tänkte jag och sympatikände att jag också hade en naken man i min säng. Tro mig när jag säger att jag blev överraskad när jag hom hem! Han låg inte där! Tydligen är det bara i fall som inkluderar smärta och inte njutning som sympatikänslorna fungerar. Typiskt!

/minilli

Nu har jag då äntligen avslutat den första av Milleniumtriologins omtalade böcker. Jag gick i bakvänd ordning och såg  filmatiseringen innan jag gav mig i kast med det skrivna ordet. Egentligen inte det skriva utan snarare det talade ordet. Ljudboken är en fantastisk uppfinning som möjliggjort att jag kunnat vara lite produktiv medan jag "läser". Städning, bank- och postärenden går utmärk att kombinera med en kriminalroman.

Så vad tycker jag då? Jo, jag har redan införskaffat bok två för att jag inte riktigt vill skiljas från personerna i berättelsen. Jag vill se hur deras relationer utvecklas. Med en något tjatig stil emellanåt, på grund av extremt detaljerade beskrivningar, har herr Larsson lyckats engagera mig i en gåta som Henrik Wagner funderat på i närmare 40 år. Svaret var minst sagt oväntat. Ja, inte när jag läste/lyssnade eftersom att jag då redan visste mördarens identitet. Ändå var det så pass spännande att jag nervöst bet på naglarna när den skyldige befann sig i närheten av Micke Blomqvist.

Jag fascieneras alltid över hur författare lyckas komma upp med sina storys och få dem att verka så trovärdiga, få dem att hålla ihop, få dem levande. Varifrån kom gåtan om Harriet in i Stieg Larssons medvetande? Det är som en slingrande stig jag inte mäktar följa. Den är helt enkelt för svår för mig att finna. Hellre ledsagas jag av författarna på deras redan uppfunna stigar där jag vet att boken ändå till sist kommer att leda mig rätt, och ge mig ett svar.

/minilli

Sitter i mitt kök och dricker kärlekste med små hjärtan i medan min älskling befinner sig i ett flygplan någonstans över Atlanten. Stieg Larsson får mig okoncentrerad på allt annat än fallet Harriet och skolböckerna om socialpedagogik och barn och nätverk får därför vänta ett tag. Idag ska jag låta mig njuta av kärlekste och mord.

/minilli

I morgon arla timme åker han mot varmare breddgrader och en ca  2 månaders seglats mellan karibiska öar och över Atlanten. Varje gång undrar jag hur jag ska klara mig så länge. Det har trots allt visat sig att jag gör det, klarar mig. Ändå känns det då tungt såhär dagen innan avfärd. Speciellt eftersom att jag inte är hos honom i kväll utan sitter själv vid mitt köksbord och läser en samverkansstrategi som Socialstyrelsen sammanställt. Inte nog med separationsångesten förresten. Jag är dessutom grön av avund på min älsklings äventyr i den stora världen då jag själv står inför arbetet att skriva en uppsats om just samverkan inom skolan. Bättre söndagar har jag haft!

Ta hand om dig min älskling! Och hälsa världen från mig!

/minilli