Igår var jag med om ett spännande möte. Åtta glada studenter från min klass (inklusive jag då) gick i samlad trupp till la universidad de Barcelona. Där skulle vi ha ett intercambio med spanska studenter som läste svenska på nybörjarnivå. När vi kommer in i klassrummet möts vi av två(!) personer. Det kändes som att vi var en mob redo att äta upp dessa blyga, goth-klädda, vikingaintresserade spanjorer. De fick börja att presentera sig (och deras svenska svensklärare avbröt dem alltid lika smidigt för att säga vad de skulle säga). Sen gick vi svenskar laget runt och jag undrar om de hänge med på allt vi sa. Plugga var tydligen ett ord de inte kände till. Under hej-jag heter-rundan anlände två svenskstuderande spanjorskor till och vår mob kändes inte längre lika hotfull.

La universidad

Sen kom vi till samtalsmomentet. Läraren hade tänkt att vi skulle prata om köttbullar och potatismos, men det fanns faktiskt annat att säga. Vi lärde känna varandra lite bättre och lekte 20-frågor, först en stund på svenska och sen på spanska. (Den svenska svenskläraren fortsatte avbryta så strategisk osmidiga ställen). Det var ett riktigt kul möte och de två spanska tjejerna jag pratade med var väldigt sympatiska. Men så kom överraskningen! Den svenska svenskläraren hade fått för sig att alla svenskar skulle sjunga för spanjorerna. Evert Taube! För det sjunger tydligen svenska hela dagarna. Det blev ett pinsamt framträdande med Brevet från lillan. Men eftersom den svenska svenskläraren inte hade skrivit ut hela texten fick vi gissa oss fram i slutet. Sen fick vi sjunga den en gång till!! En bit av mig dog, men vår publik  applåderade artigt och sa att de skulle förberda något till nästa gång vi ses. Som att vi hade förberett oss!

Jag ser i alla fall fram emot nästa möte och hoppas jag får höra allsång på spanska då  =)

/minilli