Min värld är fylld av funderingar, drömmar, hjärnspöken, kärlek och poesi. Det yttrar sig som mina ljusa och mörka sidor. Dessa skriver jag om för min egen skull, men självklart också för Dig som råkar trilla in i min värld.
Du välkomnas att läsa mina åsikter och jag hoppas att du reagerar på dem. Våga tycka! Det här är bara en blogg. Dela med dig av dina tankar vettja! Nu bär äventyret av till härliga Barcelona!
2010-09-27 / 21:54:08
Det är nått med måndagar
Första klassen, första lektionen på den nya veckan. Klassrummet fylls strövis, men de flesta är i tid. Lektionen startar, dvs. kl är 9.25 och jag börjar uppropet. Hör någon mig? Jag höjer rösten för att överrösta sorlet av hej-vad-har-du-gjort-i-helgen-snack. Nu är helgen slut och lektionen har börjat! Jag fångar deras intresse i 0.25 sekunder. Sorlet fortsätter. Jag genomför upprop och hälsar på varje elev. Tvingar mig till kontakt. Påminner igen om att lektionen börjat. Kommer ni ihåg vad vi gjorde förra gången? En elev svarar ivrigt. Resten pratar.
Vad gör man för att bryta detta mönster?
Mitt förslag 1: Eleverna får ordet. Tanken är att de ska få tänka igenom helgen, samla sina tankar och prata av sig så att den "riktiga" lektionen kan ta vid. Uppgiften är att elverna med 3-5 ord får sammanfatta sin helg. Alla får ordet och förhoppningsvis blir resten av lektionen lugnare.
Mitt förslag 2: Scoutmetoden. Åtta- och nioåringar pratar också mycket. De har ton med energi och inte alltid så lätt att fokusera. På scouterna har vi ett system med handuppräckning som brukar fungera jättebra. Tanken är att den som vill ha ordet räcker upp en knuten näve i luften om denne märker att gruppen inte lyssnar. De som märker att personen vill ha ordet räcker i sin tur upp näven och är tysta. Det blir då väldigt tydligt vem som är uppmärksam och lyssnar. Barnen brukar påminna varnadra och ibland är de till och med snabbare ärn "talaren" att räcka upp handen för att visa att de lyssnar.
Vad tror du hjälper? Kanske en kombo? Har du ett tredje, fjärde eller femte förslag? Ge dem till en smått desperat förstaårslärare =)
/minilli
Vad gör man för att bryta detta mönster?
Mitt förslag 1: Eleverna får ordet. Tanken är att de ska få tänka igenom helgen, samla sina tankar och prata av sig så att den "riktiga" lektionen kan ta vid. Uppgiften är att elverna med 3-5 ord får sammanfatta sin helg. Alla får ordet och förhoppningsvis blir resten av lektionen lugnare.
Mitt förslag 2: Scoutmetoden. Åtta- och nioåringar pratar också mycket. De har ton med energi och inte alltid så lätt att fokusera. På scouterna har vi ett system med handuppräckning som brukar fungera jättebra. Tanken är att den som vill ha ordet räcker upp en knuten näve i luften om denne märker att gruppen inte lyssnar. De som märker att personen vill ha ordet räcker i sin tur upp näven och är tysta. Det blir då väldigt tydligt vem som är uppmärksam och lyssnar. Barnen brukar påminna varnadra och ibland är de till och med snabbare ärn "talaren" att räcka upp handen för att visa att de lyssnar.
Vad tror du hjälper? Kanske en kombo? Har du ett tredje, fjärde eller femte förslag? Ge dem till en smått desperat förstaårslärare =)
/minilli
Kommentarer
Postat av: minilli
Idag blev lösningen ett sittschema. Inte helt uppskattat av klassen, inte heller med stor framgång rent effektmässigt. Men vi jobbar vidare med att minska snacket.
Postat av: minilli
Sittschemat går lite bättre, mest som en markering som jag kan hänvisa till när det snackas. För snackas gör det! Vi ska också börja med utvisning - på elevernas önskan. Snackar du trots varning blir det rött kort och du åker ut. Lugna ner dig fem minuter och om du vill ta del av resten av lektionen får du komma in efter fem minuter igen och vara tyst och lugn.
Trackback
