Min värld är fylld av funderingar, drömmar, hjärnspöken, kärlek och poesi. Det yttrar sig som mina ljusa och mörka sidor. Dessa skriver jag om för min egen skull, men självklart också för Dig som råkar trilla in i min värld.
Du välkomnas att läsa mina åsikter och jag hoppas att du reagerar på dem. Våga tycka! Det här är bara en blogg. Dela med dig av dina tankar vettja! Nu bär äventyret av till härliga Barcelona!
2008-11-20 / 23:58:29
Och sen kom detta
En filosofisk lektion fick mig att tappa tråden måga gånger idag.Tunghäfta-häftmassa-deghjärna blev resultatet. Eller nej, inte helt och hållet. Det var först när han började prata om kroppen som jag tappade tråden. Kroppen, som en slags...Jag stängde av öronen. Så drabbade mig en sådan där inspiration, eller kalla det skrivklåda. Och sen kom detta:
Han var alltid rödhårig. Hon hade aldrig tänkt på det förut. En varningsfärg? Klockan tickar. Teet kallnar. Hon har somnat vid köksbordet igen. Morgonrocken är blå och har glidit ner över ena axeln. Hon märker det inte. Brödsmulor på kinden. Vill så gärna. Och så kommer han. Hon ser det röda på långt håll. Den blå morgonrocken sitter på kroppen vid köksbordet. Hon bär en klänning. En blå. Han är bara rödhårig. Det är det enda hon ser. Hade hon inte sett det förut? Nu står han helt nära
Men sen kom det liksom inget mer. Lektionen tog slut. Jag rusade till tåget och fick aldrig veta vad som hände. Vad tror du? Märker att jag inspirerats av de texter jag läst senaste två veckorna. Har börjat leka med formen. Kanke spelar det ingen roll vad som händer, det är hur det ser ut som är av betydelse. Eller? Får se hur jag löser den gåtan. Drömmer kanske om det inatt.
/minilli
Han var alltid rödhårig. Hon hade aldrig tänkt på det förut. En varningsfärg? Klockan tickar. Teet kallnar. Hon har somnat vid köksbordet igen. Morgonrocken är blå och har glidit ner över ena axeln. Hon märker det inte. Brödsmulor på kinden. Vill så gärna. Och så kommer han. Hon ser det röda på långt håll. Den blå morgonrocken sitter på kroppen vid köksbordet. Hon bär en klänning. En blå. Han är bara rödhårig. Det är det enda hon ser. Hade hon inte sett det förut? Nu står han helt nära
Men sen kom det liksom inget mer. Lektionen tog slut. Jag rusade till tåget och fick aldrig veta vad som hände. Vad tror du? Märker att jag inspirerats av de texter jag läst senaste två veckorna. Har börjat leka med formen. Kanke spelar det ingen roll vad som händer, det är hur det ser ut som är av betydelse. Eller? Får se hur jag löser den gåtan. Drömmer kanske om det inatt.
/minilli
Kommentarer
Trackback
