Något som slagit mig under kursen Litteratur och samtid är att jag ofta har nöjt mig med och accepterat ”kvalificerade tyckares” tyckande om litteratur. De vet att de vet bäst och jag har inte ifrågasatt det. Kanske har jag inte brytt mig. Förrän nu. Den samtida kulturdebatt vi har läst i kursen har visat en sida av litteraturkritikerna som jag tidigare inte registrerat. Flera av dem framställer sig själva som mest kunniga inom området genom att smutskasta andras tyckande om litteratur. Det har fått mig att vilja söka litteraturkritik på annat håll, där själva tyckandet om den lästa texten och inte om andras tyckande, är viktigast. Mitt möte med litteraturen i samtiden drev mig således ut i cyberrymden där jag sökte andras ögon på litteratur.

Det finns en relativt nystartad blogg som jag anser raserar det ”kvalificerade tyckandet”. Bokhora är en drygt tvåårig blogg under drift av fem kvinnor med skiftande litterär bakgrund, men alla med ett gediget litteraturintresse. Jessica Björkäng är IT-konsult, Helena Dahlgren är enligt egen utsago litteraturvetare och kontorsråtta, Johanna Karlsson är lärare i svenska och svenska som andraspråk, Johanna Lindbäck är också svensklärare samt nybliven författare och Johanna Ögren är egen företagare inom marknadsföring.

Personligen gillar jag att kvinnorna bakom bloggen inte är litteraturkritiker till yrket. De visar att man kan tycka om (och tycka om) litteratur ändå, och i ett officiellt och medialt forum som bloggen är.

Det har varit mycket skriverier om bokhora, kanske främst om namnvalet. För att göra diskussionen kort kan jag nämna att bokhororna inte har för avsikt att med namnet väcka uppmärksamhet (!) utan de ger följande beskrivning om anledningen till och betydelsen av sitt namnval:


Det var den definitionen jag fastnade för med bloggen (även om jag hittade till bloggen tack vare deras inte uppmärksamhetsväckande namn). Jag gillar idéen med att läsa utan begränsningar eller betänkligheter. Just bokslukandet är något jag vill väcka hos de elever som aldrig öppnar en bok frivilligt. Kanske kan den opretentiösa läsning som Bokhora uppmanar till och personifierar vara det som kan locka dessa elever. Självklart vill jag också att läsandet av en bok ska få utmynna i diskussioner om den och litteratur i allmänhet, men jag tror att för en sådan diskussion ska bli verklighet behöver ett bokslukande först äga rum.

Min pedagogiska tanke med bloggforumet är att använda det vid litteraturläsning i klassen. Bloggen behöver inte ha formen av en recension och jag tror att avsaknaden av formella regler kring tyckandet kan locka elever till att våga tycka om den litteratur de läser. I bloggen kan de, precis som bokhororna, delge andra sina tankar och även föra en diskussion om litteratur i bloggen.

Krävs det då ändå inte kunskap om litteratur och dess sammanhang för att tyckandet ska bli vettigt? Är det inte därför det finns ”kvalificerade tyckare” som kan ge oss dessa sammanhang? Jag skulle varken svara ja eller nej på mina frågor. Visst fyller litteraturkritikerna en funktion men jag anser också att alla måste få utrymme att tycka - trots att man inte har djupare kunskap om litteratur, samtid och sammanhang. Intresset är viktigast! Och bloggen ger det utrymme för tyckande som inte ryms i kultursidorna. Alla kan tycka i en blogg. Det hoppas jag kan locka elever att läsa, reagera och delge andra sina reaktioner på litteratur.

Ta nu tillfället att formulera dina tankar om och reaktioner på det lästa.

Våga tycka – det här är bara en blogg.

/Camilla