Nu sätter min verklighet igång igen. För efter nioårig grundskola, treårig gymnasiegång och hittils fyra år på högskolan utan studieuppehåll har skolan blivit min verklighet. Efter tre månaders drömmande är det alltså dax att vakna. Men tro inte att jag klagar. Det ska bli riktigt roligt att börja plugga igen. Jag ska tillsammans med A-K skriva examensarbete denna termin. Ett arbete i den storleken låter en verkligen veta att man lever, och även om jag kan tycka att det blir jobbigt ibland så kan jag inte förneka att jag älskar processen från idé till färdig produkt. Kanske är det därför jag vill bli lärare. För att jag ser undervisningen som den idé som kan leda till en slutprodukt bestående av glada och upplysta elever. Å andra sidan kan jag inte påstå att eleverna skulle vara färdiga produkter efter gymnasiet, men mitt jobb slutar liksom där. Eller kanske är det helt enkelt så att jag vill bli lärare för att skolan är en del av min verklighet. Hur skulle jag klara mig utan den världen?

/minilli