Ja, jag är fortfarande förkyld, men det fck inte hindra mig från att gå ut i det soliga vädret och njuta idag. Jag köpte tidningen och en kaffe och satte mig utanför katedralen där det spelades härlig spansk gitarrmusik. Plösligt kittlade det till i halsen och sen kunda jag fan inte sluta hosta. Jag hostade så tårarna sprutade. Då hände något i omgivningen. De blev rädda för mig. Alla som satt brevid mig på muren flyttade sig minst tre meter ifrån mig. Jag kunde lika gärna haft varbölder i ansiktet av deras blickar att döma. När hostan inte ville ge sig hällde jag i mig kaffet och lämnade (lätt generad) min plats i solen till de bacillrädda spanjorerna och turisterna (jag hostade faktisk i armvecket, så som jag lärt mig i skolan! Hur farligt kan det va?)

Denna incident gjorde i alla fall att jag till slut kände att det var värt att lägga pengar på hostmedecin och näsdroppar. Nu är jag elva Euro fattigare, men lycklig ändå. Apotekaren var nämligen den trevligaste man jag träffat i ett apotek. Jag förklarade mitt dilemma och sa att jag vill ha medecin mot slemhosta och trots mina språkbrister förstod han mig precis och var mycket hjälsam. När jag skulle betala hörde jag fel summa, och beklada mig över att förkylningen gjorde mig döv också. Mannen lade då det en näve karameller i min apotekspåse och önskade mig att må bättre snart. Lätt bästa servicen ever i detta land!

/minilli