Den fula ankungen satt i sitt vardagsrum och grät. Hennes gröna hår hängde i stretar runt huvudet och ingen ville leka med henne. Inte ens den stora styga vargen ville komma nära. Den stackars ankungen speglade sig i pölen av tårar under elementet, som växte medan hon snyftande förbannade sitt anlete. Då kom den goda fén i en röd pumpa med hjul. "Gråt inte" tröstade hon ankungen. Det här kan vi lösa med lite magi. Den goda fén tog sitt magiska pulver och blandade det med flytande silver. Detta kastade hon på ankungen som förvånat fick allt i håret. Det bubblade och pös och luktade förskräckligt! "Åh fy!" sa den goda fén. Men så såg hon på den fula ankungen, som inte längre var ful! Mitt på vardagsrumsgolvet stod nu den vackraste blonda svan världen någonsin skådat. "Otroligt!" utbrast den goda fén och visade svanen hennes spelgelbild. Nu var svanen lycklig! Tårarna hade torkat i hennes ansikte, men golvet var förstört av de salta dropparna. "Du får ringa hyresvärden i morgon" sa de goda fén. Hon tittade en sista gång på sitt mästerverk och försvann sedan i ett glittrande puffmoln. "Tack!" ropade svanen efter henne.

Nu kan man tro att denna saga slutade lyckligt. Men då ska ni veta att den stora stygga vargen slickade sig hungrigt om munnen när han såg svanen. Och hur det slutade vet inte jag.

/minilli

PS. Tack sötnos för en trevlig kväll! DS.