Min värld är fylld av funderingar, drömmar, hjärnspöken, kärlek och poesi. Det yttrar sig som mina ljusa och mörka sidor. Dessa skriver jag om för min egen skull, men självklart också för Dig som råkar trilla in i min värld.
Du välkomnas att läsa mina åsikter och jag hoppas att du reagerar på dem. Våga tycka! Det här är bara en blogg. Dela med dig av dina tankar vettja! Nu bär äventyret av till härliga Barcelona!
2009-10-14 / 23:06:01
Mig äger ingen
Jävlar (oj, svordom!) vad det grep tag i hjärtat!
Idag har jag maratonläst Åsa Linderborgs roman Mig äger ingen. Eller ja, lyssnat - i närmare sex timmar. Sedan gick jag och såg teateruppsättningen på stadens teater. Förväntansfull klev jag in i lokalen och bläddrade nyfiket i programmet. Alla förväntingar uppfylldes, och mer därtill. (Den enda stora besvikelsen var den torra bullen i pausen). Berättelsen grep verkligen tag i hela mig där på första parkett. I mamma med. Vi fick hålla i varandra. Trots de uppfyllda förväntningarna klev jag förstörd ut i den kalla oktobernatten igen. Katharsis har nog aldrig gett mig en så stor gråtklump i magen. Förskräckligt. Och Underbart!
Jag vill ge min största eloge till Författaren som vågat delge oss sin berättelse om kärlek och kamp och förfall och bristningar och mer kärlek. Till Regissören som lyckats forma en iscensättning av berättelsen som verkligen gör den rättvisa. Till Skådespelarna som gestaltade de människor som älskade och brast, och som fick mina tårar att blöta ner tröjärmarna. Tack!
Har du läst boken/sett teatern? Vad tycker Du?
Idag har jag maratonläst Åsa Linderborgs roman Mig äger ingen. Eller ja, lyssnat - i närmare sex timmar. Sedan gick jag och såg teateruppsättningen på stadens teater. Förväntansfull klev jag in i lokalen och bläddrade nyfiket i programmet. Alla förväntingar uppfylldes, och mer därtill. (Den enda stora besvikelsen var den torra bullen i pausen). Berättelsen grep verkligen tag i hela mig där på första parkett. I mamma med. Vi fick hålla i varandra. Trots de uppfyllda förväntningarna klev jag förstörd ut i den kalla oktobernatten igen. Katharsis har nog aldrig gett mig en så stor gråtklump i magen. Förskräckligt. Och Underbart!
Jag vill ge min största eloge till Författaren som vågat delge oss sin berättelse om kärlek och kamp och förfall och bristningar och mer kärlek. Till Regissören som lyckats forma en iscensättning av berättelsen som verkligen gör den rättvisa. Till Skådespelarna som gestaltade de människor som älskade och brast, och som fick mina tårar att blöta ner tröjärmarna. Tack!
/minilli
Har du läst boken/sett teatern? Vad tycker Du?
Kommentarer
Postat av: Anonym
åh har tänkt köpa boken ett bra tag nu. måste ta tag i det!
Trackback
