Petra von Kants bistra tårar väcker frågor om vad kärlek egentligen är. Så mycket törstar människan efter kärleken, men om hon får den tycks hon oförmögen att handskas med den. Är kärlek blott en egoistisk girighet - viljan att exklusivt få äga en annan människa? Petra von Kant gör slut på ett förhållande där hon känner sig som en ägodel, men faller sedan för den vackra Karin och blir med ens själv den giriga. Så ont gör kärleken när den inte är ömsesidig. Kärleken/Girigheten driver Petra till vansinne och jag lämnar Lilla scenen på Stadsteatern omtumlad och renad av det förfall som utspelats för mina ögon. Petra von Kant är ensam och vill ha någon att älska, eller äga, vilket som. Men vem vill ha Petra von Kant?

Jag tror att kärlek i ett avseende är girighet. Det är egoistiskt att vilja ha någon för sig själv. Men ömsesidig kärlek handlar lika mycket om att ge. Petra von Kant ger visserligen Karin förmögenhet och framgång, men jag talar om att ge av sig själv. Sitt hjärta, sina känslor, sina drömmar, sin ogiriga kärlek. Det är för mig sann kärlek.

/minilli