Lillasyster sitter nu, eller rättare sagt ligger nu, på nattåget till Luleå. Jag är avundsjuk. Inte bara för att hon ska få träffa sin älskling medan jag sitter hemma i kylan och längtar efter min. Det jag är mest avundsjuk på är att hon ska åka tåg i 13 timmar med egen sängplats.
   Jag älskar att sova på tåg. Själv somnar jag alltid på entimmessträckan till goding eller på halvtimmessträckan till skolan. Det är alldeles för kort tid för att riktigt kunna koppla av, men somnar det gör jag. Det är liksom sövande att se landskap passera medan man sitter inne i värmen, tillbakalutad med musik i öronen.
   Riktigt bekvämt blir det däremot aldrig i en SJ-stol, hur mycket man än knölar till jackan som huvudkudde. När jag somnar har jag också en förmåga att "tappa hakan". Den åker liksom ner och där sitter jag gapandes och ser allmänt dum ut. Ändå kan jag inte låta bli att sova, bara lite. Därför tycker jag att det låter som en dröm att få ligga ner flera timmar och vaggas till sömns i lagom skakande mak. Sov så gott syster! Själv får jag nöja mig med sömn i upprätt läge de fyra timmarna det tar till Göteborg i morgon.