Det är förunderligt hur livet kan packas ner i prydliga lådor som stuvas in i trånga utrymmen på vindar och i källarförråd. I dag har jag gjort en tidsresa som fick mig att möta Camilla 15, 14, 13, 12, 11, 10, 9, 8 och 7 år. Det var underbart och skrämmande. Camilla 13 år skriver i ett brev till sig själv (skoluppgift) att hon vill bli florist men just nu går hon i skolan. Hon verkar trivas i skolan men skriver att "det ska man väl hinna vänja sig av med". Kära nån! Tänk om jag vetat då att mina floristdrömmar bytts ut mot en evig skolgång. Inte har jag vant mig av med lusten att lära. Camilla 13 år skulle bara veta att hon 10 år senare är näst intill klar för sin lärarexamen.

I livet i mina lådor fann jag drömmar, intressen, kärlek och en mängd olika samlingar. Jag samlade på allt! Här är en kort resumé av vad jag fann: Kulor, dankar, tändskicksaskar, servetter, videung(!), böcker, klistermärken och små små filledutter av olika slag som bara en mycket speciell liten tjej kunnat få för sig att samla och sortera i små askar och glasslådor.

Det som drev mig upp på vinden och in i alla minnen var jakten på mina läroböcker i spanska från högstadiet. Jag tänkte nämligen att de skulle hjälpa mig att friska upp minnet inför en kurs i spanska. Väl nergrävd bland kartonger, pärmar, damm och gamla leksaker fick jag snilleblixten att också leta efter den flöjt som 11-åriga Camilla spelade på. Den har gått och gömt sig de senaste åtta åren och det tog mig många lådor och felsök, samt resluterade i en krokig rygg under taknocken innan jag fann den. Det var väl inte de mest välljudande toner jag lyckades få fram ur den men oj vilken känsla att återigen spela GAH GAH AAAA GG.