Jag förundras varje gång jag har varit på ett träningspass och upptäcker muskler som jag inte visste att jag hade. Träningsvärken gör mig påmind om att jag har dem. Till exempel de där djupa magmusklerna eller vad-de-nu-heter-musklerna i ljusken. Det slog mig att samma sak gäller hjärtat. Ibland blir jag extra påmind om att jag har ett. För ett hjärta är det nämligen hårt arbete att vara utan den det älskar. Smärtan i hjärtat liknar träningsvärken i de djupa magmusklerna. Den känns inte hela tiden, bara när muskeln används. Som varje gång jag gör ett försök att med hjälp av magmuskulaturen resa mig ur soffan. Eller som varje gång jag tänker på dig. Då vet mitt hjärta att det saknar och smärtan påminner mig om vad jag har innanför revbenen - och vad jag saknar i livet.