Jag läste idag i en kvällstidningskrönika att den bästa bloggaren är den som lämnar ut sig själv till läsaren. Och då handlar det inte om torra logganteckningar över vad man har handlat eller hur mycket man åt till lunch.Det ska kännas som att smygläsa någons dagbok menar krönikören. Jaha. Men jag skriver inte dagbok och jag tror inte att man ska lämna ut allt för mycket heller. Ingen vill väl veta hur min PMS yttrar sig, hur jag står och gråter på bensinmacken och sånt. Eller? Det kanske ÄR jättespännande. Okej! Låt gå för det då. Jag kan gå med på att dela med mig av mina tankar och funderingar, både udda, galna och kloka, samt diverse pinsamheter eller storheter jag stöter på i vardagen. Det kan ni få veta allt om. Men jag drar en gräns vid toa och sovrum. Där vill jag vara ifred eller max dela utrymmet med en till. Så om jag gör bort mig på jobbet eller kommer på hur man bäst går tillväga för att lycksas sjunga med stängd mun så blir det här det står först. Men vad mina fisar luktar eller vilka sänglekar som är skojjigast det håller jag för mig själv!

Nu mina vänner är det dags för parlamentet =)
Ha de!