Idag har jag köpt rynkkräm till de där "fina linjerna" under ögonen. ACO FACE plus tillför huden en optimal sammansättning av vitaminer och mineraler som är speciellt anpassad för mogen hy. Behöver jag nämna att jag har åldernoja? Det är inte lätt =)

Det är mycket jag borde göra nu. Plugga, skriva CV, söka jobb, planera scoutverksamhet... Listan växer ju mer jag tänker. Lättare då att stänga av hjärncellerna en stund. Lyssnar på Bowie som inlindar mig i en känsla av att min att-göra-lista ska krympa av sig själv. Sitter och väntar på en vän för att kunna genomföra den sista punkten åtminstone. Men hon har viss gått vilse. Under tiden har jag skapat en ny blogg som jag ska skriva i tillsammans med den bokcirkel jag är med i =) Bloggen hittar du på densvartaboken.blogg.se

Inte funkar kommentarerna än heller. Fast jag har uppdaterat alla kodmallar och schit. Nu har jag mailat blogg.se och  får väl se om de kan lösa problemet.

Borde ta tag i listan nu. Jag ska bara...

/minilli

För övrigt förstår jag inte varför det inte går att komentara på min blogg =( Sur!
Hoppas det löser sig.

/minilli

Alla barnen-historier roade mig som liten. Men jag minns en historia som jag inte tyckte var så märkvärdig. Min pappa berätta för mig om alla barnen som tittade in i micron, utom Rut för hon tittade ut. Skrattar ni? Ja den är faktisktvriktigt rolig (och makaber). Det var bara det att den bild jag såg framför mig när pappa berättade historien var ett gäng barn framför en tom micro, och så lilla Rut som stod vi ett fönster och tittade ut. Tanken med historien är nog som ni listade ut med en gång, att stackars Rut var den som tittade ut - från micron! Jag fattar det nu. Det tog bara 14 år!

Alla barnen fattade poängen, utom Milla och för henne gick det illa...

/minilli

Efter DiLevas besök i Staden har en av hans många tankar fastnat och gnagt i mig. Han talade om att det inte finns något som är statiskt. Eller jo, det finns EN sak. Det enda statiska vi har är förändring. Därför, menar han, borde vi lära oss att älska förändringar. Det är en god tanke då jag har insett att världen -  människan - Du och Jag, måste ändra vårt sätt att leva för att jorden ska ha en chans att överleva.

/minilli

De tillfällen människan inte slösar på sina resurser är när hon har begränsad tillgång till dem. Ta som exempel en resurs som vatten. När min familj campade på somrarna var husvagnens vattentank vår begränsning. Ingen fick borsta tänderna med kranen på eller diska under rinnande vatten. Dusch var en lyx som byttes ut mot bad i sjön. Vid de tillfällen vi däremot hade lyxen att duscha på camping såg ransonen duschpolletter till att vi snålade. Kunde jag spara en femma på att duscha snabbt kunde jag ju tjäna en extra glass i stället. Ett annat vattenexempel kommer från en vän som besökt Kina. I en by utanför Peking har invånarna en starkt restriktiv tillgång till vatten. Det kräver kreativa sparsätt för att få de knappa vattenresurserna att räcka till. Min vän berättade om ett TV-program som handlade om denna by, belägen bredvid en sjö. Vattnet i sjön gick till Pekings alla bostäder med dusch etc. medan människorna i byn inte fick ta vatten ur sin sjö. I stället samlade de regnvatten eller tog vatten ur brunnar (om det fanns vatten däri). En kvinna använde därför samma vatten till flera olika ändamål. Först till att tvätta salladsblad, därefter att koka potatis i. Kokvattnet sparades till disk och att tvätta händerna i. Slutligen gavs det lilla vatten som var kvar till djuren. Ett sparande vi sällan, låt säga aldrig ser i staden intill hennes by – eller för den delen hemma hos oss.

De två exemplen ovan skiljer sig åt. I det ena handlar det om en familj i Sverige där vattentillgången begränsats ”av fri vilja”. Det andra exemplet däremot är en bild av orättvisa som är vanligt i världen, de fattigas resurser minskas på grund av de rikas girighet. Det jag ville visa var hur tillgången till få resurser kan leda till att vi inte slösar på det vi har. Finanskrisen ger oss de begränsningar som kanske är nödvändiga för att spara på jordens resurser och därmed gynnas miljön. För när vi måste spara pengar får bilen stå i garaget, lamporna i obefolkade rum vara släckta och varmbadet eller långduschen utebli. Så länge resurser som bensin, el och varmvatten kostar tillräckligt mycket kommer finanskrisen få effekten att vi slutar slösa. Men det innebär också att priserna på dessa resurser skulle behöva öka när krisen har lagt sig. Annas är risken stor att vi, när vi får råd, åter unnar oss ett överflöd av det vi tvingats spara på.

En resurs vars pris har diskuterats de senaste veckorna i Dagens Nyheter är mat. Marit Paulsen startade debatten med sin åsikt att ekologisk mat inte innebär att man är med och räddar världen – det är mycket viktigare att vi inte slänger mat. Svenskar slänger nästan 100 kilo mat per person och år och Paulsen uppmanar oss att äta upp rester som blir över och ”lita till näsan” när det gäller bäst före datumet på mat. Att slänga mat är ett resursslöseri till följd av för låga priser. Effekten av högre matpriser skulle enligt den debatt som Paulsen inledde, bidra till en bättre miljö. Ett exempel från Lund är en Icahandlare som tagit hand om hanteringssvinnet, ätbar mat som inte hunnit bli såld innan bäst före datum, genom att ge det till en kock som lagar maten och sedan säljs den i butiken. Han berättar att många kunder väljer bort till exempel en paprika med en liten svart prick eller kött som sista försäljningsdagen kan få en grå hinna. Med det nya systemet att tillvarata dessa ätbara produkter tillagas cirka 300 matlådor om dagen. Kunderna uppskattar maten, priset och framför allt att den är svinnproducerad. Jag tycker att det här är en jättebra idé som jag hoppas att fler butiker tar efter.

Det är uppenbart att vi kan spara när det behövs och att vi kan tillvarata våra resurser på ett mer hållbart sätt. Det sägs att nöden är uppfinningarnas moder och därför tror jag att finanskrisen kan leda till många bra strategier för sparande. När vi väl har lärt oss spara och sett fördelarna gäller det att inte falla tillbaka i ”gamla vanor” av överflöd. Vad anser ni? Slösar ni på några resurser som ni skulle kunna spara in på? Har ni några smarta spartips att dela med er av? Räcker det att betala för sig (och sina synder) för att undgå med gott samvete (och förlåtelse)?

 Läs vidare:
”Ekologisk mat räddar inte världen” DN 2009-04-05
 ”Kreativ kock förvandlar ratade råvaror till utsökta luncher” DN 2009-04-15

Det hjälper inte att jag tror att jag gör bra saker för miljön. Man får som konsument/lekman/svensson inte veta hela sanningen om vad våra goda intentioner egentligen leder till. Jag har i veckan till exempel fått reda på att kravmärkt mat egentligen gör varken från eller till för miljön. Det är bara dyrare varor menar vissa forskare och det produceras mindre mat med ekologiska metoder säger de. Å andra sidan säger förespråkarna att djuren får det bättre och att man inte använder sig av fossila resurser som olja i ekologiskt jordbruk då det är en resurs som riskerar att ta slut på jorden i framtiden. Vad ska man tro då?

Och den där miljöbilen jag vill ha är tydligen också en lögn. Den sprider förvisso inga eller färre farliga avgaser i jämförelse med sina bensinslukande vänner när vi kör runt i stan. MEN om man ser till produktion och skrotning av detta miljövänner märker vi att de i själva verket är bovar av stora mått. Produktionen av miljöbilar står för betyligt mer utsläpp av växthusgaser än bensindrivna bilar. Det tar upp till ett decennium innan miljöbilen har vägt upp för den miljöbelastning som produktionen av den står för. och efter 10 år är det många som byter ut sina bilar.

Övriga sanningar som modifierats i veckan är nyttan av källsortering när alla tar bilen till återbruket för att sortera sin sopor. Då kan man tala om att smeka ena kinden på miljön och örfila den andra. Eller de som släckte taklampan i vardasrummet under Earthhour samtidigt som TV:n stod på och kaffebryggaren puttrade i köket. Då har man inte tänkt hela vägen. Och hur miljövänliga är egentligen lågenergilamporna som som jag godtroget köper för mina framtida barns skull när de är fyllda med kvicksilver? Jag behöver räta ut det här med miljöbefrämjande handlingar. Vad är det? Egentligen? Om du svarar så låt mig då veta hela sanningen. Jag är trött på att upptäcka att jag gör björntjänster.

/minilli

Jag kan inte säga att vi är vänner längre, ändå kan jag inte låta bli att tänka på honom i dag. I bland till och med saknar jag honom. Men bara i korta ögonblick. Det är inte lätt med vänskap, varken med levande eller döda.

"Sannerligen, jag säger er: ni kommer att gråta och klaga, men världen skall glädja sig. Ni kommer att sörja, men er sorg skall vändas i glädje."
DAGENS BIBELORD 2009-04-10: Joh 16:20

Äntligen har lillasyster kommit hem från Norr för en veckas semester med familj och vänner. Hon förgyllde min kväll med historien om en telefonförsäljare. Tidigare idag ringde det hemma i huset och syster, som då var ensam hemma, svarade. Här är konversationen som följde:

I telefonen: Hej jag heter Si och Så och ringer Härifrån. Jag söker Den och Den. Är någon av dem hemma?
Syster: Nej, tyvärr! De är inte... vad heter det? Ehm...De är inte antastbara just nu.
I telefonen: ???
Syster: Eller alltså, eh, de är inte hemma...du vet ...just nu...nej. Tyvärr!

Jag hade velat se telefonförsäljarens min. Själv skrattade jag gott åt min systers artighet och ordkunskap. Pussk på dig lilling!

/minilli

Appropå den dåliga uppdateringen här kan jag ju uppdatera med att berätta om en sak jag har lärt mig idag. En liiten stackare till tanke som fastnat i håven. Och så sprider jag samtidigt lite allmänbildande kunskap om genetik. För genetik är ett spännande ämnesområde om arvsanlag, dominanta gener och virvlande DNA-spiraler. Typ. Dagens lärdom är att det är en enda gen som styr hur våra öronsnibbar ser ut. Är dina fladdriga och lösa som mina, eller fasta, så de liksom sitter ihop med käkpartiet? Den gen som gör fladdriga öronsnibbar är dominant och därför är det vanligast. Det räcker alltså med att en förälder har anlag för fladdergenen för att barnet ska få lösa snibbar. Jag ska genast inspekter mina föräldrars öron.


Blev nån klokare av det här? Meddela då institutionen för öronmärkta genetiska arvanlagsfrågor (IÖGAF), eller varför inte skicka en bild?


/minilli

Jag vill skriva ner alla tankar som flyger runt i mitt huvud. Det är bara det att de är svåra att fånga och jag verkar för tillfället ha stora hål i tankehåven. Jag ska laga dem, så småningom. Men det är mycket att göra i min övriga vardag, vilket resulterat i ickebefintliga uppdateringar på bloggen. När jag med håvens hjälp lyckats fånga en tanke lovar jag att skriva ner den här.

/minilli

Vännen är redan tillfrågad om att sjunga på mitt bröllop. Det där bröllopet som alla flickor drömmer om från 10 års ålder. Det är för tillfället den här sången som är mitt val av bröllopssång. Dax att börja öva stämmor, vännen!

Jag kräver mat för att fungera socialt. Äta måste visserligen alla, men idag har jag varit ett monster under cover. Jag blir sur och vresig på tom mage. För att gå att umgås med bör jag ha en jämn blodsockernivå med hjälp av mat, mat, godis, banan eller mat. Min första tanke när jag vaknar är: frukost! Det spelar ingen roll att jag inte sover hemma, för hungrig det är jag. Därför fick stackars J gå upp i ottan för att rosta bröd till mig i morse. Tre mackor mättade hungermonstret och de räckte ner på stan, in i två butiker och sen vaknade det igen - grinigare för varje provrum som besöktes. Den här gången var det I som fick se till att jag åt och vi ramlade in på närmaste sushibar. Mätt och belåten blev jag åter mänsklig och I ville umgås med mig igen. Vår date idag blev så lång att hon faktiskt var tvungen att göda mig en andra gång. Nu vet hon vad som väntar om vi ska bo ihop. Om jag är sur - stoppa i mig en banan och invänta önskat resutat. Till middag ikväll stoppade hon i mig en monsteravvisande sallad och som pricken över i toppades den med en fruktsallad till dessert. Framför Robinson 2009 kom vi överens om att det inte var en tävling för personer med hungermonster i magen. För tillfället är mitt under cover monster vilande, jag hör snarkningarna i form av dova muller, men jag vet att monstret kommer att väcka mig i morgon bitti. Tidigt! På jakt! Till dess tänkte jag somna på godings arm och drömma om bakelser.

/minilli