Min värld är fylld av funderingar, drömmar, hjärnspöken, kärlek och poesi. Det yttrar sig som mina ljusa och mörka sidor. Dessa skriver jag om för min egen skull, men självklart också för Dig som råkar trilla in i min värld.
Du välkomnas att läsa mina åsikter och jag hoppas att du reagerar på dem. Våga tycka! Det här är bara en blogg. Dela med dig av dina tankar vettja! Nu bär äventyret av till härliga Barcelona!
2008-09-06 / 15:25:39
Photoshop!!!
Jag vill ha photoshop! Det är så tråkigt att lägga ut bilder på bloggen när jag inte kan redigera dem som jag vill =(
2008-09-03 / 22:24:26
Jonas - en mästare
Jonas Gardell är en stor inspiration. Texten nedan är ett utdrag ur hans bok Jenny . Jag tycker att den är en fantastisk. Alla dessa kloka tankar som han finner i den ganska triviala vitsen om tomaterna. Läs så förstår ni vad jag menar.
När jag var riktigt liten hörde jag vitsen om tomaterna. Den
öppnade en helt ny värld för mig. Det var en sådan fantas-
tisk historia - rolig, drastisk och hemsk på samma gång.
Två tomater gick på en väg. Bara det är ju roligt, att tän-
ka sig två tomater som traskar på små spinkiga ben.
Jag såg också framför mig ögon, näsa, mun på tomaterna
och kanske en liten hatt på huvudet. Och så kom bilen,
wrooom, alltid en lastbil med flak, jag minns att den var vit.
Lastbilen mosade den ena tomaten och fortsatte likgiltigt
ut ur historien utan att stanna. Den var bara en stor, obe-
veklig makt som råkade passera och utan att tänka på det
eller bry sig det minsta krossa det som kom i dess väg.
Den andra tomatens replik till sin överkörda kamrat är
både förskräcklig och sann och underbart humoristisk:
"Kom Ketchup, så går vi!"
Först kan man uppfatta repliken som rå och hjärtlös.
Kompistomaten är ju söndermosad. Hur kan man säga nå-
got så grymt till någon som krossats fullständigt?
Men om man tänker lite mer på det så överger inte den
oskadade tomaten sin vän, trots olyckan. Han vänder sig
om och erkänner det som hänt, accepterar det som måste
accepteras, och använder humorn som ett sätt att gå vidare.
Och det är inte bara han själv, den oskadde, som går vidare.
Han uppmanar också sin tomatkompis att resa sig
upp och fortsätta.
Inte längre som tomat - den överkörda tomaten är alltför
mosad, alltför förändrad för att någonsin kallas tomat igen
- utan som något annat som också är okej att vara:
Ketchup!
Kom Ketchup, så går vi!
Bli inte kvar här. Res dig upp och gå! Du är inte den du
förut var, det kan du aldrig mer bli. Livet har farit fram med
dig, och livet är en vit lastbil som passerade i all sin makt
och vrede och mosade dig sönder och samman, men du
finns fortfarande, du andas ännu. Jag står här och väntar
medan du hämtar andan, så går vi vidare tillsammans.
Så slutar den första roliga historia som jag någonsin hör-
de, och som förändrade och stakade ut mitt liv.
Kom Ketchup, så går vi!
www.jonasgardell.se
öppnade en helt ny värld för mig. Det var en sådan fantas-
tisk historia - rolig, drastisk och hemsk på samma gång.
Två tomater gick på en väg. Bara det är ju roligt, att tän-
ka sig två tomater som traskar på små spinkiga ben.
Jag såg också framför mig ögon, näsa, mun på tomaterna
och kanske en liten hatt på huvudet. Och så kom bilen,
wrooom, alltid en lastbil med flak, jag minns att den var vit.
Lastbilen mosade den ena tomaten och fortsatte likgiltigt
ut ur historien utan att stanna. Den var bara en stor, obe-
veklig makt som råkade passera och utan att tänka på det
eller bry sig det minsta krossa det som kom i dess väg.
Den andra tomatens replik till sin överkörda kamrat är
både förskräcklig och sann och underbart humoristisk:
"Kom Ketchup, så går vi!"
Först kan man uppfatta repliken som rå och hjärtlös.
Kompistomaten är ju söndermosad. Hur kan man säga nå-
got så grymt till någon som krossats fullständigt?
Men om man tänker lite mer på det så överger inte den
oskadade tomaten sin vän, trots olyckan. Han vänder sig
om och erkänner det som hänt, accepterar det som måste
accepteras, och använder humorn som ett sätt att gå vidare.
Och det är inte bara han själv, den oskadde, som går vidare.
Han uppmanar också sin tomatkompis att resa sig
upp och fortsätta.
Inte längre som tomat - den överkörda tomaten är alltför
mosad, alltför förändrad för att någonsin kallas tomat igen
- utan som något annat som också är okej att vara:
Ketchup!
Kom Ketchup, så går vi!
Bli inte kvar här. Res dig upp och gå! Du är inte den du
förut var, det kan du aldrig mer bli. Livet har farit fram med
dig, och livet är en vit lastbil som passerade i all sin makt
och vrede och mosade dig sönder och samman, men du
finns fortfarande, du andas ännu. Jag står här och väntar
medan du hämtar andan, så går vi vidare tillsammans.
Så slutar den första roliga historia som jag någonsin hör-
de, och som förändrade och stakade ut mitt liv.
Kom Ketchup, så går vi!
www.jonasgardell.se
2008-09-02 / 11:03:34
Dagens nyheter
Studier visar att genvarianter hos män kan påverka hur de knyter an till sin partner. En man med genvarienten löper större risk att rasera förhållandet. Ja, så sa de i alla fall på Ekot idag. Vad ska man tro? Jag tycker att det låter löjligt.
2008-09-02 / 08:47:18
J*vlar vad läskigt
Jag brukar inte titta på skräckfilm. Det finns en god anledning till detta. Jag blir väldigt lätt skiträdd. Oftast ser jag inte ens så mycket av filmerna på grund av att jag har en kudde framför ansiktet mest hela tiden. Måndagskvällen hos Emma var därför ett undantag på flera sätt. För det första såg jag verkligen en skräckfilm, som jag dessutom valt själv så jag kan inte skylla på någon annan. För det andra så tittade jag verkligen. Kudden kramade jag mest och den dolde bara mitt ansikte ibland. Filmen, 1408, var fan det läskigaste jag sett på länge. Men också väldigt bra! Det gick liksom inte att komma undan den historia som utspelade sig på hotellrummet. Och tro det eller ej, jag vågade faktiskt sova själv!
