Min värld är fylld av funderingar, drömmar, hjärnspöken, kärlek och poesi. Det yttrar sig som mina ljusa och mörka sidor. Dessa skriver jag om för min egen skull, men självklart också för Dig som råkar trilla in i min värld.
Du välkomnas att läsa mina åsikter och jag hoppas att du reagerar på dem. Våga tycka! Det här är bara en blogg. Dela med dig av dina tankar vettja! Nu bär äventyret av till härliga Barcelona!
2010-08-30 / 22:49:52
Fragment
Utvikt och skrynklig ligger tidningen ratad i rännstenen
Stolta och uppblåsta ord som ingen tror på
Skämmande sanningar som ingen vill se
Allt flyter samman när bläcket upplöses i vattnet
och inget är vad det synes vara
Inget
Ändå är det precis så
Vi vet inte längre skillnaden
...
Stolta och uppblåsta ord som ingen tror på
Skämmande sanningar som ingen vill se
Allt flyter samman när bläcket upplöses i vattnet
och inget är vad det synes vara
Inget
Ändå är det precis så
Vi vet inte längre skillnaden
...
2010-08-23 / 15:46:02
Att bliva stur
Ute i den stora världen, alltså i världen utanför huset där jag bor, där måste man vara framåt, kompetent, positiv, initiativtagande, ambitiös, erfaren, flexibel, samarbetskunnig och helst perfekt. Man får inte visa att man är mörkrädd, mindre stresstålig eller ganska ny och oerfaren.
Jag vill ut ur mitt hus, ut i den stora världen. Men den kan skrämmas så och jag orkar inte alltid vara på topp. Prestera. Visa framfötterna. Knyta kontakter.
I vuxenvärlden måste man kunna plutifikationstabellen och läsa. Det är jobbiga saker. Så hur gör man för att inte bliva stur? Var köpes krumelurpiller och hur många behöver man ta för att den stora världen inte ska komma åt en? Barnens värld kan locka en trött arbetssökande själ.
Trots allt tror jag att jag vill bli stor ändå. Det är bara övergångsfasen som är så förbenat jobbig. En kämpahög tröskel av taggiga törnen. Kommer jag bara över den så har jag tillägnat mig alla de egenskaper som behövs. Åtminstone kommer jag om några år att kunna kalla mig erfaren. Det är alltid nått. För fem års högskolestudier verkan man inte komma långt med!
/minilli
Jag vill ut ur mitt hus, ut i den stora världen. Men den kan skrämmas så och jag orkar inte alltid vara på topp. Prestera. Visa framfötterna. Knyta kontakter.
I vuxenvärlden måste man kunna plutifikationstabellen och läsa. Det är jobbiga saker. Så hur gör man för att inte bliva stur? Var köpes krumelurpiller och hur många behöver man ta för att den stora världen inte ska komma åt en? Barnens värld kan locka en trött arbetssökande själ.
Trots allt tror jag att jag vill bli stor ändå. Det är bara övergångsfasen som är så förbenat jobbig. En kämpahög tröskel av taggiga törnen. Kommer jag bara över den så har jag tillägnat mig alla de egenskaper som behövs. Åtminstone kommer jag om några år att kunna kalla mig erfaren. Det är alltid nått. För fem års högskolestudier verkan man inte komma långt med!
/minilli
