Jag kräver mat för att fungera socialt. Äta måste visserligen alla, men idag har jag varit ett monster under cover. Jag blir sur och vresig på tom mage. För att gå att umgås med bör jag ha en jämn blodsockernivå med hjälp av mat, mat, godis, banan eller mat. Min första tanke när jag vaknar är: frukost! Det spelar ingen roll att jag inte sover hemma, för hungrig det är jag. Därför fick stackars J gå upp i ottan för att rosta bröd till mig i morse. Tre mackor mättade hungermonstret och de räckte ner på stan, in i två butiker och sen vaknade det igen - grinigare för varje provrum som besöktes. Den här gången var det I som fick se till att jag åt och vi ramlade in på närmaste sushibar. Mätt och belåten blev jag åter mänsklig och I ville umgås med mig igen. Vår date idag blev så lång att hon faktiskt var tvungen att göda mig en andra gång. Nu vet hon vad som väntar om vi ska bo ihop. Om jag är sur - stoppa i mig en banan och invänta önskat resutat. Till middag ikväll stoppade hon i mig en monsteravvisande sallad och som pricken över i toppades den med en fruktsallad till dessert. Framför Robinson 2009 kom vi överens om att det inte var en tävling för personer med hungermonster i magen. För tillfället är mitt under cover monster vilande, jag hör snarkningarna i form av dova muller, men jag vet att monstret kommer att väcka mig i morgon bitti. Tidigt! På jakt! Till dess tänkte jag somna på godings arm och drömma om bakelser.

/minilli